(Om denna dikt) . .
.
.
Minns du lägret nära Dhu-Salam, halva vägen
till Medina? Vad får annars blod att blandas
i din gråt? Vinden som hörs vina ifrån
Kazimah? Blixtens vita sken
som klyver natten över Izams berg?
.
Dina ögon svämmar över
och de hjärtslag du vill stilla
skenar vildare av längtan
.Försök att dölja den, din kärlek
i en sjal av tårar
.som droppar ner ur hjärtats nakna låga
men om inte för dess sår så
hade du ej börjat gråta
vid ruinens fallna stenar
där vännen en gång levat
eller legat sömnlös utav hågkomst?
.
Hur cypressen doftar
Bergets tysta toppar
.
Förneka då din åtrå
när tårarna får kindens
bleka löv att fåras
utav linjer som är röda
som brödträdets knoppar
.
Min älskade slocknar
aldrig
.
Vaken känner jag hur njutning
och berusning genomträngs
av saknad, ren av smärta
Du som förebrår mig detta
.Förlåt
Men om du är rättvis
kommer du förstå
.
Må min sjukdom smitta
också dig
.
Man har visat mig tillrätta
allvarsamt, men jag har inte hört
Den som älskar så som jag
är döv
.
Döv för kritik
av kärleken
.
Gud vår beskyddare
sänd ner välsignelser
och ändlös fred
över din älskade
det bästa av skapelsen
..
.
